Amerikansk TV

Amerikaner kan vara jävligt dåliga på att göra TV, allt ska vara perfekt. Allt som inte kan representera den amerikanska drömmen sopas under mattan. Såvida det inte är en dokumentär eller ett feelgood-program om människor som dedikerat sitt liv åt att göra goda gjärningar. 

Men Amerikaner kan ändå konsten att förvandla ett konsept som "Äntligen hemma" eller kanske snarare "Från koja till slott" till ett snyftarprogram. Jag tala så klart om "Extreme home makeover". Visst blir man rörd när en hjärnskadad kille samlar pussbiljetter som han sedan byter in mot pengar och skänker bort all kosing till cancersjuka barn. Eller när en familj tar emot släktingar vars föräldrar dött. En mamma som så fort hon syns i rutan sitter och snyftar och berättar om sin godhet, hur hon tog in de nya barnen till sin familj, hur hon pussar dem god natt varje kväll och hur hon lider av att huset inte räcker åt alla. 

Jag tror att jag i vanliga fall skulle genomskåda dom och störa mig på hur irriterande mamman är när hon, som självutnämnd hjältinna, sprutar sina krokodiltårar över hela delastaten. Men denna gång blir jag berörd. Jag kunde inte ens skratta åt att en 18-årig kille samlar på pussbiljetter. Det skulle jag nog inte göra i vanliga fall heller eftersom killen är hjärnskadad på grund av en tumör. Men ändå. 

Att se detta avsnitt av "Extreme home makeover" var som att se en väldigt medtagande snyftare. 
2007-11-19 @ 22:04:55 Allmänt Permalink


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0