Chokladmysteriet på G:a Karlebyvägen 7

Idag upptäkte jag att jag blivit bestulen. Först trodde jag bara att det var min bror och hans vänner som hade varit i farten under gårdagens nyårsfirande men vid närmare undersökningar bevisades motsattsen. Jag hade dagen innan bjudit min flickvän på snuskiga chokladtäckta mandelmassepraliner. Men eftersom hon inte gillar mandelmassa åt hon bara chokladen och lade tillbaka fyllningen i lådan som vi lämnade på golvet.

När vi nu på nyårsdagens morgon hittade asken helt lensad började utfrågningen av familjemedlemmarna. Först frågade jag min bror om hans grisiga kompisar hade käkat upp min choklad, men de trodde han inte att dom gjort för han hade tvingat i vännerna hans egen ask.

Sen gick jag till min chokladälskande lillasyster som illa kvickt avfärdade anklagelserna innan jag ens var klar med första frågan. Men jag förstår henne ty vem vill äta mandelmasseklumpar som min tjej skalat av? Sist frågade jag mor och far, men dom äter aldrig sötsaker eftersom choklad inte var uppfunnet när dom var unga.

Sist frågade jag Pernilla, min tjej, men hon hade ju varit med mig hela tiden. Istället blev jag anklagad för att ha ätit alla praliner i sömnen.

Efter alla förhör undersökte jag asken mer noga. Plasten från övre lagret låg kvar på askens ursprungsplats och var helt lensad men resten av asken låg ca. en meter bort. Plasten till det undre lagret var tillknölat och tjyven hade lämnat ett svart hårstrå i lådan. Åter igen vändes anklagelserna mot Pernilla eftersom hon var den enda svarthåriga personen där. Men ännu en gång dementerades anklagelsen då hårstråt var aldeles för kort för att komma från hennes gulliga gässa.

Nu började jag tänka i andra banor och kom ganska snabbt fram till vem den skylldige var. En av våra gäster hade mellan varmrätten och efterrätten gått hem och hämtat sin hund. Denna hund hade sedan gett sig ut på en husesyn och fastnat för läckerbitarna i mitt rum.

Först hade hon ätit det övre lagret och blev då sugen på det undre också. Men eftersom hundar saknar tummar hade hon problem med att få bort plasten som det övre chokladlagret ligger på, vilket förklarar varför asken hade flyttats och buklats till. Även hårstrået var lätt att knyta till denna svarthåriga tik.

Mysteriet löst!

Hoppas nu bara att hunden mår bra, för jag hörde av hundens husse att hundarnas lever har svårt att bryta ner cacaon i chokladen.
2008-01-02 @ 00:50:58 Allmänt Permalink


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0