Igår skulle jag och Pernilla ha mysigt. Båda ville vi se på Bert så jag satte på min enda Bertfilm. En film vi båda naturligtvis sett tidigare. Då bröt helvetet ut. Pernilla fick ett psykbryt och började skrika. Vår mysiga stämning var som bortblåst. Hon var tröstlös, inget hjälpte. Det var inte ens meningen att vi skulle se filmen, vi skulle bara ha den som lite bakgrundsljud.

Pernilla blev inte lugn för än jag gick med på att gå ner på stan och leta efter en ny Bertfilm. Sagt och gjort, vi gick ner på stan kl 15.20.

Väl på stan gick vi först till Åhléns, där hittade vi inget. Vi gick till Hemköp och grävde i filmlådan, vi hittade ingen Bert bara lite köttbuljong och energidryck.

Därefter gick vi till Videoteket, som bytte namn till Hemmakväll och som nu har bytt namn till ännu något annat. Där hittade vi inte heller någon Bert.

Efter ännu ett nederlag gick vi, efter påtyckningar av Pernilla, tillbaka till Åhléns för att fråga min väninna Malin om Bert inte fanns inne. Det gjorde den inte.

Akademibokhandeln blev vårt nästa stopp, även där med nederlag.

Då var vi tvungna, att som sista utväg, gå ända till coop forum. För er som inte vet blev det en omväg på ca. två kilometer. Som tur var hittade vi en Bertfilm där. En film med fyra avsnitt. Den dvd som ska vara innan den jag hade sedan förut.

Efter denna lilla strimma av glädje. var det dags att traska hem i två kilometer. Vi var hemma ganska exat kl. sex. Då var jag tvungen att steka lite lövbiff och skära klyftpotatis i en timme. Sedan åt vi i en timme och då, äntligen kl. 20.00 fick jag mysa lite. Efter fyra timmar och förtio minuter. Och då hade vi redan sett Bert samtidigt som vi åt.