Idag under invigningen på lidl fick jag bygga ett ballongträd. 

Mitt förra inlägg, som jag postade för bara några minuter sedan, speglades av toapapper. Nu tänkte jag spinna vidare lite på det ämnet. 

.. är det pinsamt att köpa toapapper? 

Idag var det invigning i Härnösand. Min arbetsplats hade invigning. Lidl. Vi hade butiken full av kostymkillar som tror att dom är höjdare när dom går runt i sina filtrockar, blöta hår och pratar i headset. Nästan alla var från Göteborg. 

Äta, sova, jobba. Äta, sova, jobba, Äta, sova. Äta, sova. Äta, sova. Äta, sova, jobba. Äta, sova, jobba. Äta, sova, jobba. 

"Barnavårdsnämnden uppskattar att 200 000 barn upplever våld i hemmet". Så sades det på radion i morse. 

Till vår bil finns det två nycklar, eller kort. Den ena står det ett stort svart K på. K:et står för Kjell, min pappa. Skulle jag gissa så ligger nyckeln nu i hans jackficka som i sin tur hänger på en krok i hans mottagning. Den andra sråe det inget på. Men den ligger i min mammas jackficka och den jackan i sin tur befinner sig på mittuniversitetet. 

Jag är ofta jävligt före med saker. Men ofta är jag ännu mer efter med saker. En sak jag varit efter med väldigt länge nu är bloggportalen.se. Men inte nu längre, nu är även jag med där. 

Du, Amerikan, bosatt i Wayne, New Jersey. Som besökt min blogg 13 gånger. Vem är du? Träd fram! 

Det är här jag skapar: 

Idag körde jag dubbelsop genom hela Lidl. Alla gångar. 

Idag, ganska nyligen, skulle Pernilla bjuda sin katt på lax. Hennes pappa nämnde att laxen kan ha ben men att det nog ska gå bra ändå.

Pernilla blev orolig och ville rensa laxen. Men pappan sa att hon käkar råttor utan problem.

Pernilla säger då: "Va!? Har råttor ben?!!!"

Nu var det så att detta kom spontant, på riktigt vet Pernilla att råttor har ben. Vad går dom annars på lixom?

Idag upplevde jag något uppöver det vanliga. En mutant, som i X-men, mitt ibland mig. Ett sjätte sinne är väl fel sagt. Men ett utökat sinne kanske stämmer bättre.

Jag tänkte vara snäll mot min tjej och bjuda henne på muffins i bussen hem till henne. Jag lät det vara en överraskning. Så jag gömde de rumstempererade muffinsarna i en sluten plastpåse och stoppade dom i min väska.

Innan vi gick på bussen tog vi en sväng på stan, bland annant var vi inne på kicks där det stank av parfym och diverse skönhetsprodukter. Där inne bland alla olika dofter ställer sig Pernilla och sniffar. "sniff, sniff. Luktar det inte äppelpaj här så säg?". Jag kom genast att tänka på mina muffins. Hur fan kunde hon känna lukten av dom? Detta är verkligen en tjej med näsa för godsaker.
   Jag trodde inte riktigt på vad jag hörde så jag undrade vad hon sa. "Det luktar äppelpaj" sade hon igen "känner du inte". "Nej!" svarade jag kvickt, jag ville inte avslöja min överraskningspicknick.

Detta är det mest skarpa luktsinne jag stött på hos en människa. Hade polisen behövt hundar som sniffade rätt på tårtor och bakelser hade jag anmält Pernilla.

"Eeeejmeeeen. Talkin' bout eeejmeeeeen. Eeejmeeeen". 

I helgen fick jag en otrevlig kommentar av min tjej. 

Ikväll är en sån där kväll då jag är sjukligt trött. En kväll då min hjärna vill en sak men kroppen gör en annan. Jag kan inte prata rent, jag sluddrar. 

Ibland undrar jag varför vi svenskar är så fega. Varför vågar vi inte sätta oss bredvid en främling i väntan på bussen? Varför står alla två meter ifrån varandra på busshållplatsen? 

Just nu sitter jag och kollar på Seinfeld och käkar thaimat. Min mamma fullde nämligen 51 år idag. Det firade alla i familjen utom jag med att gå på thairestaurang. Jag fick sitta i kassan på Lidl i fem timmar istället. Som tur var köpte dom ändå hem mat åt mig. 

Nu på min lediga morgon har jag tittat på film, Offside med syntolk. Men vad är egentligen grejen med syntolk på filmer? De synskadade kan ju fortfarande höra. Varför drar dom då ner ljudet på hela filmen och låter en gammal gubbe berätta filmen? Då kan de ju lika gärna lyssna på ett kassettband. 

Efter förra inlägget, om Karl- Bertil Jonsson, blev jag tvungen att googla lite på Kalle B. Detta var vad jag kom fram till: 

Ganska nyligen kom jag hem från Sundsvall där jag, för tredje dagen i rad, utbildar mig på Lidl inför öppnandet i Härnösand. Och idag fick jag mig en ovanlig syn. På butiken uppenbarade sig Karl-Bertil Jonsson, en livs levande otecknad version av julaftons mest älskade välgörare. Jag tog tyvärr inget kort på miraklet så jag postar istället en bild på originalet från 1975. 

Nu ikväll har jag trixat lite med min blogg. Det som syns direkt är att jag förstorat visningsbilden och lagt in en frän klocka. Det som inte syns lika tydligt är att jag ändrat texten lite i sökfunktionen och i rutan där man skickar kommentarerna. Och dessutom utökade jag listan med tidigare publicerade inlägg från 20 till 24 stycken. 

Kände att jag ville posta den här bilden: 

Hejsan hoppsan. Här ser ni min pojkväns rikgia jag mohaha. Han älskar att ligga i min säng och läsa alla mina
fridatidningar!! Här är en liten hämnd, de här är den verkliga sanningen den mörka sanningen som aldrig skulle
komma ut -den du sug på den du! Och ja är faktiskt smart, hm mm

HEJDÅ / pernilla

Nu ska jag försöka summera året som gått på ett enkelt smidigt och framför allt på ett kortfattat sätt. Läs och njut av mitt, till synes, händelsefattiga år. Mer saker har faktiskt hänt men det utelämnas.



Den första stora händelsen år 2007 var fjällresan med Pernillas familj till Hamrafjällen, nära Vemdalen. Där sög vädret, jag pajkade min axel och Pernilla kunde knappt stå på sin fot. Men hur som haver tog jag där bilden till mitt CV.



Här är jag samma dag jag tog körkortet. Jag åkte och hämtade Pernilla som inte visste något om att jag höll på att ta körkort. Vi hoppade in i bilen och åkte på utflykt och fikade fika. Sen åkte vi hem.



Ja, vad är det då tjejer inte vet? Om du frågar Pernilla är det ganska mycket. Några av alla de roliga saker hon sagt under året kan du läsa här.
   Bilden ovan är tagen under resan vi gjorde till Åsele marknad. Där vi bodde i tält. Men när regnet kom flyttade vi in i husvagn och skrattade åt alla som rullade i lera om nätterna.
Uppe i Åsele Fyndade vi prylar och kollade på Dogge, el Primo och don Rigo. Pernilla sjöng med allt vad hon kunde "Alla tjejer, skaka Gröten", på riktigt sjunger dogge "skaka GÖTEN". Men det är ju inte så lätt att veta. 
   På hemvägen kollade vi på en dö björn och fiskade fisk. 



Illustration i tortyrredskapsmuséet i Tallinn. Min familj, inklusive Pernilla tog sitt pick och
pack, satte oss på färjan och drog till Tallinn. Där åt vi mat, tittade på saker (bla. bilden ovan) och shoppade, sen åkte vi hem.



Tuffa typer på raggarträff i Sandslån utanför rövhålan Kramfors. I slutet av sommaren.

Här var sommaren slut och den mörka, kalla hösten drog in. Det hände inte så mycket under hösten, den enda lilla glädjen var när Pernilla och jag firade vår ettårsdag med restaurang och biografbesök.

Där efter kom vintern, desto mer händelserik, jag firade min 20-årsdag men detta dokumenterades dåligt i bildform.

Julafton kom även detta år, likaså tomten. Julen firades i förväg med Pernilla och hennes familj och sedan firade jag den riktiga julen i Upssala med släktingar. 
   I mellandagarna var det dags för årets andra kryssning och denna gång tog vi Brika cruises och styrde kosan mot Åland tur och retur under ett dygn.

Och till sist avslutar vi även detta år med nyårsafton. Dans, musik och skumpa så det stod härliga till. Vi såg på raketer, drack varm choklad och Pernilla frös sönder tårna, inte jag för jag har en värmesula i mina skor.

Hej då 2007, välkommen 2008! 

Idag upptäkte jag att jag blivit bestulen. Först trodde jag bara att det var min bror och hans vänner som hade varit i farten under gårdagens nyårsfirande men vid närmare undersökningar bevisades motsattsen. Jag hade dagen innan bjudit min flickvän på snuskiga chokladtäckta mandelmassepraliner. Men eftersom hon inte gillar mandelmassa åt hon bara chokladen och lade tillbaka fyllningen i lådan som vi lämnade på golvet.

När vi nu på nyårsdagens morgon hittade asken helt lensad började utfrågningen av familjemedlemmarna. Först frågade jag min bror om hans grisiga kompisar hade käkat upp min choklad, men de trodde han inte att dom gjort för han hade tvingat i vännerna hans egen ask.

Sen gick jag till min chokladälskande lillasyster som illa kvickt avfärdade anklagelserna innan jag ens var klar med första frågan. Men jag förstår henne ty vem vill äta mandelmasseklumpar som min tjej skalat av? Sist frågade jag mor och far, men dom äter aldrig sötsaker eftersom choklad inte var uppfunnet när dom var unga.

Sist frågade jag Pernilla, min tjej, men hon hade ju varit med mig hela tiden. Istället blev jag anklagad för att ha ätit alla praliner i sömnen.

Efter alla förhör undersökte jag asken mer noga. Plasten från övre lagret låg kvar på askens ursprungsplats och var helt lensad men resten av asken låg ca. en meter bort. Plasten till det undre lagret var tillknölat och tjyven hade lämnat ett svart hårstrå i lådan. Åter igen vändes anklagelserna mot Pernilla eftersom hon var den enda svarthåriga personen där. Men ännu en gång dementerades anklagelsen då hårstråt var aldeles för kort för att komma från hennes gulliga gässa.

Nu började jag tänka i andra banor och kom ganska snabbt fram till vem den skylldige var. En av våra gäster hade mellan varmrätten och efterrätten gått hem och hämtat sin hund. Denna hund hade sedan gett sig ut på en husesyn och fastnat för läckerbitarna i mitt rum.

Först hade hon ätit det övre lagret och blev då sugen på det undre också. Men eftersom hundar saknar tummar hade hon problem med att få bort plasten som det övre chokladlagret ligger på, vilket förklarar varför asken hade flyttats och buklats till. Även hårstrået var lätt att knyta till denna svarthåriga tik.

Mysteriet löst!

Hoppas nu bara att hunden mår bra, för jag hörde av hundens husse att hundarnas lever har svårt att bryta ner cacaon i chokladen.