Min pappa är en sån man som alltid vill prova nya saker, i alla fall i matväg. Han har en så kallad stålmage och kan äta vad som hellst. Sån vill jag bli när jag blir stor. Men en gång har jag sett honom vika sig. Det var när vi i Frankrike skulle äta på restaurang. Pappa beställde något som han inte riktigt visste vad det var. Det visade sig vara lever. Lättstekt sådan. Men pappa brydde sig inte, han högg in direkt. Efter ett par tuggor såg man hur han började äta långsammare och långsammare. Efter en tredjedel vände sig magen på honom och han sa: "Jag tror det är lever. Och den är rå!" Vi fick se köttbiten och det rann blod ur den. Men pappa bad bara kyparen att steka på den lite extra och sedan tröck han i sig hela biten.