Som om inte tredagars, and goning, träningsvärk skulle vara nog så fick jag även blödande skavsår på båda hälarna. Förbannat ont gör det alltså, när svetten rinner in i såret svider det som.. jag vet inte vad. Och allt som hamnar i kontakt med såret fastnar där. Fotbollsstrumporna, de vanliga strumporna (det såg ut som om jag hade svart päls på hälarna) och i lakanet. I lakanet är det mest irriterande, man somnar och vänder sig, då har såret klibbat fast i lakanet och rivs upp på nytt. Men som tur är finns ju plåster. 

Nu kanske ni tycker att jag är en liten fjantig wajnare. Må så vara. Men jag härdar ut i alla fall. Jag slutade inte träna bara för att mina skor letade sig in till benpipan, för att jag fick blodsmak i munnen när jag andades eller när mina ben och fötter inte gjorde som dom brukar. 

Faktum är att jag sällan brukar gnälla eller lägga av när det känns motigt. 

Fan vad skrytigt detta inlägg blev. Inte riktgt likt mig.