- Många här inne är djävligt smarta.

Sagt av random kille inlåst i sotrebrors hus.

Följt av meningen: "dom kan prata och argumentera".

Vilket säger en del om referensramarna man ska falla inom för att räknas som smart i sveriges mest hjärndöda TV-program.

I morse klagade pillan på min skäggväxt. Fullt förståeligt eftersom den är ganska klen och ser ut ungefär som skallen på en cytostatikabehandlad cancerpatient.

- "Måste du vara skäggig och stickig? Jag önskar att du var 15 år. Älgkött!", sade Pillan.
- "Vaddå älgkött?", undrade jag.
- "Ja, mört och rå..", svarade Pillan. 
- "Du menar lammkött?", rättade jag.

Om en gris skulle bryta nacken så den blir en grönsak, skulle en vegetarian kunna äta den då?

När det är oroligt i världen är inte Junsele dom som backar.


De vägrar köpa olja av libaneserna.

Vid ett tillfälle för en tid sedan skulle Pernilla använda ett välkänt ordspråk, men det blev inte riktigt rätt. Nu är detta taget helt ur sitt sammanhang, men det blir lika bra för det.

Hon började lite trevande:

"Sov inte den björn som sover.."

Men kände att det inte blev riktigt rätt, så hon fortsatte:

"Slå inte den björn som sover, för då kan den vakna och bli riktigt arg!"

Man märkte på henne när hon sa det att hon var nöjd, för tempot liksom ökade mot slutet och blev rikgtigt kraftfullt vid de två sista orden.

(Bild lånad från: guztav.se)

I torsdags när jag var uppe på Höga och hade ett allvarligt snack med fotbollslaget var det ett litet hockeylag som skulle träna samtidigt. Efter det allvarsamma snacket var vi några som flyttade ut snacket i korridoren utanför omklädningsrummet. Detsamma gjorde en pojke ur det lilla hockeylaget, gissningsvis mellan 8 och 10 år gammal. Jag tror däremot att pojkspolingen gick ut i korridoren för att slippa visa sina lagkamrater att hans mamma hjälper honom att knyta skridskorna.

Så när vi stod där och samtalade i godan ro hördes helt plötsligt och utan förvarning ett hjärtskärande skrik som fick glaset i Alis glasögon att pulveriseras. Skriket kom från den lille tanige hockeyspelaren som i den stunden låg på golvet och vred sig i plågor i pölar av sina egna tårar. Men på en nanosekund, när han såg att vi tuffa fotbollskillar tittade på honom, flög han upp och på sin mamma och matade henne med tusentals små knytnävar. Samtidigt som de små hobbitarmarna smattrade mot mamman som en trumvirvel ropade han allehanda okvädesord, med samma gälla, skärande och isande pipa som nyss skurit i våra ryggmärgar. "Jävla hora!", "jävla idiotjävel!", "jag hatar dig!" och "jävla tattare!" var några av de ord mamman fick höra. Vi andra som stod inom en radie på en kilometer från händelsens epicentrum hörde samma sak innan vi fick tinitus och våra öron trillade av.

När pojken äntligen blev så lugn och sansad att han kunde säga annat än skällsord skrek han, med samma obehagligt ljusa prepubertala ton: "varför du kastade skridskon på min fooot?!".

Det gör ont att få en skridsko på foten men är man så känslig för smärta som denne lille gynnare borde man nog inte spela en fysisk sport som hockey, satsa på schack eller något snällare. Annars är ett tips till pojken att lära sig knyta skridskorna själv om han är dina små tossingar kär.

Pernilla åt upp alla hjärtan och fick ont i magen.