Nyss såg jag en liten trailer för sportens årskrönika och ställde då frågan varför inget annat program har en egen årskrönika? 

Idag när vi hade varit och hälsat på Pernillas syster och skulle åka hem drog jag upp min mössa ur fickan och tog på mig den. Då sa Pernilla följande: 

Nu ska jag mysa med Pernilla och se på kvarteret skatan som båda vi tycker är skitkul :D

Nu under mellandagarna åkte min familj på Ålandskryssning tillsammans med kusinerna från Onsala för att umgås. Vi skulle käka buffé och alla såg fram emot att få hugga in på den goda maten. Så när det var dags lassade alla på med oxfilé , potatissallad, lax och massa annat gott. Alla utom min sexåriga kusin, han åt bara 20 köttbullar och en jävla massa ris. Av allt som fanns att välja tar killen köttbullar och ris, jag har inte ens hört dom två orden i samma mening förut, inte ens i meningen "köttbullar och ris går så jävla dåligt ihop".

Nu under Julhelgen har jag inte haft tillgång till internet eller tid så ofta så bloggandet har legat på den is som inte betäcker decembermarken.

Men nu ska jag i alla fall posta julhelgens kommentar som fälldes av undertecknad själv.

"Jag önskar att julskinkan var emo så att den kunde skära sig själv"

Detta sade jag till min bror då jag var tvungen att skära upp julskinkan.

"Vilken kelsjuk gås du har". 

"Först med det som inte har hänt, sist med allt annat."

Min pappa är en sån man som alltid vill prova nya saker, i alla fall i matväg. Han har en så kallad stålmage och kan äta vad som hellst. Sån vill jag bli när jag blir stor. Men en gång har jag sett honom vika sig. Det var när vi i Frankrike skulle äta på restaurang. Pappa beställde något som han inte riktigt visste vad det var. Det visade sig vara lever. Lättstekt sådan. Men pappa brydde sig inte, han högg in direkt. Efter ett par tuggor såg man hur han började äta långsammare och långsammare. Efter en tredjedel vände sig magen på honom och han sa: "Jag tror det är lever. Och den är rå!" Vi fick se köttbiten och det rann blod ur den. Men pappa bad bara kyparen att steka på den lite extra och sedan tröck han i sig hela biten. 

Idag har det varit en relativt jobbig men väldigt bra dag. Julklappar har inhandlats. Men det är inte därför denna dag har blivit så pass bra som den har.

Jag har nämligen fått ett nytt jobb. För ett par dagar sedan, nästan en eller två veckor, skickade jag en ansökan om att jobba på den nya Lidlaffären som kommer öppna i Härnösand i början på nästa år. Över 170 personer sökte de åtta utannonserade tjänsterna och jag lyckades knipa en. Detta har höjt mitt självförtroende avsevärt. Jag är bättre än minst 163 människor. Eliten, gräddan, ja allt vad det heter. Eufori, kanske är att ta i men snudd på.

Innan jag sökte jobbet hade jag inte någon stor relation till Lidl förutom något enstaka besök i kedjans affärer i Tyskland. Och det ända minnet jag har därifrån egentligen är yogurth på hink, något som inte finns i Sverige i övrigt. Det är vad jag ska köpa och äta på min första lunch.
   Jag nämnde det på anställningsintervjun idag och det lockade till ett av många skratt. Lättsamt, det är ett ord som beskriver intervjun ganska bra.

Nu blev detta mitt skrytigaste inlägg någonsin, men må så vara. Jag är värd ett skrytinlägg någon gång. Men från och med nu är det nog med skryt. Inte min stil.

Den som känner Pernilla vet att hon är väldigt glömsk och man slutar aldrig att förvånas av hennes glömska. Men idag, eller kanske igår, överträffade hon sig själv. 

Det har blivit ett jävla postande av kommentarer idag och här kommer ännu en. 

Dagens kommentar skulle egentligen vara Söndagens kommentar. Den kläcktes under gårdagens avsnit av Yippee Ki-Yay. Men eftersom jag fick förhinder och inte kunde se det live spelade jag in det och ser det nu i skrivande stund. 

 

"Man känner sig som Rambo här, förutom allt det coola"

 

Sagt av Ander, Musse Hasselwalls nya side kick i Yippee Ki-Yay, under en överlevnadsexpedition i vildmarken. 

 

Det lät jävligt kul och bra i sammanhanget. Jag vet inte hur det blir nu i skrift, men jag tycker fortfarande att det är kul. 

 

I lördags, tror jag det var, åkte jag och handlade tillsammans med Pernilla och hennes föräldrar. När vi packade in alla kassar i bilen svängde ett yngre par in på parkeringsplatsen brevid oss. I baksätet, som var minimalt satt deras enorma hund. Det syntes lång väg att dom inte skulle kunna storhandla och frakta hem varorna i den lilla bilen. 

Jag märkte precis att limmet på kuvert smakar som salta pinnar, oerhört likt. 

Den här bloggen är relativt ny, jag är inne på min fjärde månad (tredje aktiva). Innan jag startade bloggen drev jag en annan, adressen till den får ni luska ut själv om ni vill, men jag råder er till att inte göra det på grund av tråkig läsning. 

Jag kom att tänka på en sak här om dagen, igår tror jag det var. Dagens äldre, pensionärerna alltså, klagar ofta på hur oartiga vi unga är. Att vi visar för lite respekt mot de som är lite äldre. Men ärligt talat så visar faktiskt vissa pensionärer lite respekt mot oss ungdomar. Så jag brukar alltid vara artig mot äldre, dels för att jag ÄR en trevlig kille, men även för att se om gamla gubbar och gummor är oprovoserat oartiga. I de flesta fall är gamlingarna trevliga men i bland stöter man på en surkäring eller gubbstrut. Då är det kul att vara lite extra trevlig och reta dem, fast på ett snällt sätt. 

Pernilla efter en kväll ute: "Ah, jag har fått tinitus, hör!" 

Idag fyller jag 20 år. (Grattis) tack. Jag tog en tur på stan innan jag skulle träffa min tjej och pratade lite lite med en gammal klasskompis som nu mera jobbar på Åhléns här i stan. Hon fyller 20 på lördag så vi är nästan på pricken lika gamla. Jag har alltid tyckt att hon är mogen och det är hon också. Men jag själv däremot känner mig inte så mogen. Till exempel så fick jag en bok av min mamma. Den är skittjock och har sjukligt liten text, jag kan knappt se den, och då kan jag ändå läsa minsta raden på alla syntester med förbundna ögon. Det är typiskt en sån där bok som jag aldrig skulle kunna plöja mig igenom. Men nu kanske jag borde läsa den som ett tecken på min mognad, eller i alla fall ge sken av att jag är mogen. 

Jag var nyss och klippte håret på stans hippaste salong. Attityd. Det är den enda salongen i Härnösand som inte ser ut som en pizzeria och drivs av två förtiotaggare med moppemusch. Som vanligt blev jag nöjd. På Attityd får man faktiskt den frisyren man ber om. Det fick jag inte hos min förra frisör. Där kunde jag gå in ena gången och be om att få en hockeyfrilla, andra gången kunde jag be om en mohikan men ändå se likadan ut båda gångerna. Inte det minsta likt den frisyr jag ville ha. 

På torsdag fyller jag 20 år. Det känns underligt. Jag känner mig inte som 20. Hade jag inte haft flickvän hade jag nog fortfarande gått ut och fingerpullat tjejer varje helg som alla andra 14-åringar. Jag tror att jag måste växa upp lite. 

Igår lottades grupperna inför fotbolls-EM sommaren 2008 och ingen kan väl ha undgått att få veta vilken grupp Sverige hamnade i. För er som av någon outgrundlig anledning inte fått veta det så hamnade sverige i grupp D tillsammans med Grekland, Ryssland och Spanien.