(Bild lånad från: guztav.se)

I torsdags när jag var uppe på Höga och hade ett allvarligt snack med fotbollslaget var det ett litet hockeylag som skulle träna samtidigt. Efter det allvarsamma snacket var vi några som flyttade ut snacket i korridoren utanför omklädningsrummet. Detsamma gjorde en pojke ur det lilla hockeylaget, gissningsvis mellan 8 och 10 år gammal. Jag tror däremot att pojkspolingen gick ut i korridoren för att slippa visa sina lagkamrater att hans mamma hjälper honom att knyta skridskorna.

Så när vi stod där och samtalade i godan ro hördes helt plötsligt och utan förvarning ett hjärtskärande skrik som fick glaset i Alis glasögon att pulveriseras. Skriket kom från den lille tanige hockeyspelaren som i den stunden låg på golvet och vred sig i plågor i pölar av sina egna tårar. Men på en nanosekund, när han såg att vi tuffa fotbollskillar tittade på honom, flög han upp och på sin mamma och matade henne med tusentals små knytnävar. Samtidigt som de små hobbitarmarna smattrade mot mamman som en trumvirvel ropade han allehanda okvädesord, med samma gälla, skärande och isande pipa som nyss skurit i våra ryggmärgar. "Jävla hora!", "jävla idiotjävel!", "jag hatar dig!" och "jävla tattare!" var några av de ord mamman fick höra. Vi andra som stod inom en radie på en kilometer från händelsens epicentrum hörde samma sak innan vi fick tinitus och våra öron trillade av.

När pojken äntligen blev så lugn och sansad att han kunde säga annat än skällsord skrek han, med samma obehagligt ljusa prepubertala ton: "varför du kastade skridskon på min fooot?!".

Det gör ont att få en skridsko på foten men är man så känslig för smärta som denne lille gynnare borde man nog inte spela en fysisk sport som hockey, satsa på schack eller något snällare. Annars är ett tips till pojken att lära sig knyta skridskorna själv om han är dina små tossingar kär.