Idag, ganska nyligen, skulle Pernilla bjuda sin katt på lax. Hennes pappa nämnde att laxen kan ha ben men att det nog ska gå bra ändå.

Pernilla blev orolig och ville rensa laxen. Men pappan sa att hon käkar råttor utan problem.

Pernilla säger då: "Va!? Har råttor ben?!!!"

Nu var det så att detta kom spontant, på riktigt vet Pernilla att råttor har ben. Vad går dom annars på lixom?

I helgen fick jag en otrevlig kommentar av min tjej. 

Nyss såg jag en liten trailer för sportens årskrönika och ställde då frågan varför inget annat program har en egen årskrönika? 

Idag när vi hade varit och hälsat på Pernillas syster och skulle åka hem drog jag upp min mössa ur fickan och tog på mig den. Då sa Pernilla följande: 

Nu under Julhelgen har jag inte haft tillgång till internet eller tid så ofta så bloggandet har legat på den is som inte betäcker decembermarken.

Men nu ska jag i alla fall posta julhelgens kommentar som fälldes av undertecknad själv.

"Jag önskar att julskinkan var emo så att den kunde skära sig själv"

Detta sade jag till min bror då jag var tvungen att skära upp julskinkan.

Det har blivit ett jävla postande av kommentarer idag och här kommer ännu en. 

Dagens kommentar skulle egentligen vara Söndagens kommentar. Den kläcktes under gårdagens avsnit av Yippee Ki-Yay. Men eftersom jag fick förhinder och inte kunde se det live spelade jag in det och ser det nu i skrivande stund. 

 

"Man känner sig som Rambo här, förutom allt det coola"

 

Sagt av Ander, Musse Hasselwalls nya side kick i Yippee Ki-Yay, under en överlevnadsexpedition i vildmarken. 

 

Det lät jävligt kul och bra i sammanhanget. Jag vet inte hur det blir nu i skrift, men jag tycker fortfarande att det är kul. 

 

I lördags, tror jag det var, åkte jag och handlade tillsammans med Pernilla och hennes föräldrar. När vi packade in alla kassar i bilen svängde ett yngre par in på parkeringsplatsen brevid oss. I baksätet, som var minimalt satt deras enorma hund. Det syntes lång väg att dom inte skulle kunna storhandla och frakta hem varorna i den lilla bilen. 

Pernilla efter en kväll ute: "Ah, jag har fått tinitus, hör!" 

Lite otippat, men idag var det faktiskt jag som fällde dagens kommentar. Om man inte räknar Pernillas betoningsfel, men det blir inte roligt i skrift. 

"Va, stafas xylofon sådär?"

"Vad är xylofon, visst är det nåt man spelar på?" 

Farsdagens komentar blir utan tvekan: 

Jag fick en jävla komplimang av min flickvän i fredags. Hon satt i mitt knä i köket medans jag läste expressen.
Hon gosade med mig en stund, sedan sa hon:

"Ta inte illa upp nu, men du luktar precis som ett utedass jag var på i Norge"

Nähä? Hur ska jag inte kunna ta illa upp på det som? Ska jag tacka eller ska jag börja gråta?

När hon såg att jag tog illa upp försökte hon förklara sig lite. "Men asså det var ett fint dass. Det första som jag gillat att gå på. Det var mattor där och tavlor. Det var mysigt att sitta där".

Visst efter det känns det ju i alla fall lite bättre, men jag kan ändå inte släppa att jag blev jämfört med ett utedass av min egen flickvän.

Någon annan som fått en fin komplimang?

"När man står och kissar i skogen iklädd kortbyxor kommer jag på hur ofta jag ska tvätta alla mina långbyxor"